Antibiotikumet, även känt som det antimikrobiella känslighetsprovet (TSA), är en undersökning som kan bestämma bakteriens känslighet mot antibiotika och kan indikera för läkaren vilket antibiotikum som mest rekommenderas att behandla patientens infektion.
Vanligtvis utförs detta test i samband med sekretionskulturen, såsom blod (blodkultur) eller urin (urinkultur), till exempel eftersom det är testet som identifierar om det finns en infektion och vilken mikroorganism som är ansvarig för den. Förstå hur urokulturen görs för att identifiera urinvägsinfektionen.
Hur görs antibiogrammet?
För att utföra antibiogrammet kommer läkaren att begära insamling av biologiskt material såsom blod, urin, saliv, slem, avföring eller organceller som är förorenade av bakterier. Därefter skickas dessa prover till ett mikrobiologilaboratorium som analyserar materialet genom mikroskopet och försöker växa bakterierna i agarmedium, en typ av material som gynnar tillväxten av dessa mikroorganismer.
När bakterierna växer i odlingsmediet utförs antibiogrammet, vilket kan göras genom 2 processer:
- Antibiogram genom agar diffusion : I detta förfarande placeras små skivor av papper som innehåller olika antibiotika i plattan där bakterierna växer. Efter några timmar observeras om bakterier växer i svängar av skivorna och i frånvaro av bakteriell tillväxt upptäcker man vilket är det mest lämpliga antibiotikumet.
- Utspädningsbaserat antibiotikum: I detta förfarande finns en behållare med flera spädningar av antibiotikum i olika doser, där de bakterier som ska analyseras placeras. I behållaren där det inte fanns någon bakteriell tillväxt, är den korrekta dosen av antibiotikumet.
För närvarande finns det automatiserade antibiogrammet där resultatet erhålls genom en datorutrustning som verifierar antibiotikans effekt på bakterierna och indikerar den bästa behandlingen för att behandla infektionen.
Hur tolkar du resultatet
Antibiogramresultatet kan ta upp till cirka 3 till 5 dagar, och erhålles genom att analysera effekten av antibiotika på bakteriell tillväxt. Det antibiotikum som hämmar bakteriens tillväxt är indicerat för att behandla infektionen, men om bakterierna växer och antibiotika inte har någon effekt indikerar att bakterien inte är känslig för det antibiotikumet.
Ett mycket vanligt exempel är antibiogrammet som utförs för urininfektioner. E. coli är en av de främsta orsakerna till urinvägsinfektion, och i de flesta fall identifieras antibiotiken att denna bakterie är känslig mot antibiotika, t.ex. fosfomycin, nitrofurantoin, amoxicillin med clavulonat, norfloxacin eller ciprofloxacin.
Därför behöver läkare ofta inte resultatet av detta test för att starta en behandling. Men eftersom bakterierna kan modifieras, i händelse av tvivel kan endast antibiotikumet bekräfta de mest effektiva antibiotika. Läs mer om de infektioner som E. coli-bakterier kan orsaka och hur man identifierar symtomen.
Varför är det nödvändigt att identifiera rätt antibiotikum?
Användningen av antibiotika som inte är korrekta för en mikroorganism kan orsaka problem eftersom det delvis kan behandla infektionen och orsaka en mer beständig och svår att behandla infektion.
Av detta skäl är det väldigt viktigt att inte använda antibiotika utan läkarmottagning och i onödan, eftersom det i så fall kan välja bakterier som är resistenta mot antibiotika, vilket minskar alternativen för botemedel mot infektioner. Lär dig hur olämplig användning av antibiotika ger upphov till superbugs.
